Precis som namnet antyder är dogue de bordeaux en hundras som stammar från Frankrike, och med stark koppling till området Bordeaux med omnejd. Den första dogue de bordeaux som registrerades hos Svenska kennelklubben importerades till Sverige år 1992, så det här är en förhållandevis ny ras i vårt land. Den första svenskfödda kullen föddes 1994.
Svenska kennelklubben placerar hundrasen dogue de bordeaux i Grupp 2, vilket är en grupp för schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar. Den specialklubb som rasen dogue de bordeaux hör till i Sverige är Svenska Molosser- och Herdehundklubben (SMHK).
I Frankrike har den här hundrasen mycket djupa rötter, och de äldsta beläggen för dess existens är från 1300-talet, långt innan det fanns några kennelklubbar. Under sin historia har dogue de bordeaux utfört många olika uppgifter, och verkar ofta ha hållits som en kombinerad vakt- och jakthund. Det finns också uppgifter från mitten av 1800-talet som visar att exemplar av den här rasen jobbade hos slaktare, användes för vildsvinsjakt och vaktade boskap. Det förekom också att de hetsades i hundslagsmål. Numera hålls dogue de bordeaux vanligen som renodlad sällskapshund.
Beteende
Douge de bordeaux är en mysig sällskapshund, men på grund av rasens historia som vakthund kan den vara mycket reserverad mot främlingar. Styrkan på vaktinstinkterna varierar mycket mellan olika individer inomrasen.
Man bör se till att socialisera sin dogue de bordeaux ordentligt redan som valp och låta den träffa både människor och djur som inte tillhör familjen. Man bör också öva på hur man som ägare visar hunden att en person eller ett djur är okej och inte en främling som ska köras bort.
Aktiviteter
Dogue de bordeaux har en bra näsa och brukar gilla att ägna sig åt sökaktiviteter i skog och mark.
Storlek & utseende
Den svenska rasstandarden anger 60-68 cm mankhöjd för hane och 58-66 cm för tik. En vuxen hane ska väga minst 50 kg och för en vuxen tik är den nedre gränsen 45 kg. Det här är alltså en tämligen stor och tung hund. (Det finns alltså inte någon maxvikt angiven i hundens rasstandard, men av hälsoskäl bör man givetvis se till att hålla sin hund i god form, samtidigt som man beaktar att vissa individer naturligt kommer att ha en högre hälsosam vikt än andra.)
Pälsen är rödgul och det ska finnas en mask som är svart, brun eller röd. Vad gäller pälsen (utom masken) så är många olika nyanser accepterade i rasstandarden, från djup mahogny till den gulvita nyans som kallas isabella.
Päls- och hudvård
- Dogue de bordeaux har dubbel päls.
- När hunden blir blöt kan fukten stanna kvar olämpligt länge i de djupa vecken, så man bör hjälpa till med att torka ur dessa för att slippa hudirritation och dålig lukt.
- Under pälsfällningsperioderna bör man borsta sin hund ofta för att få bort lösa hår. Under resten av året kräver en dogue de bordeaux väldigt lite pälsvård.
- Alla hudveck bör inspekteras minst en gång i veckan, och då ska man också passa på att granska och lukta i öronen. Rengör hudveck och öron vid behov.
Douge de bordeaux hälsa
När djurförsäkringsbolaget Agria år 2015 publicerade statistik över antal veterinärbesök för hundar som var försäkrade hos dem visade det sig att antalet unika veterinärbesök var betydligt högre för dogue de bordeaux än för den genomsnittliga försäkrade hunden. Antalet unika veterinärbesök per 10 000 individer var 2 700 stycken för douge de bordeaux, vilket kan jämföras med snittet för alla hundar som hamnade på 1300.
Värt att tänka på:
- Höftledsdysplasi (HD) och armbågsdysplasi (ED) förekommer i rasen.
- Att ha många och/eller tjocka rynkor i ansiktet ökar sannolikheten för ögonproblem. Dogue de bordeux finns med i de Särskilda Rasspecifika Domaranvisningarna (SRD) med fokus på sund anatomi och ögonstatus.
- Det finns en ökad risk för andningsbesvär, vilket till exempel kan yttra sig i form av rosslande andning och ökad salivproduktion.
Douge de bordeaux historia
Bakgrund
Douge de bordeaux är en hund av molossertyp. Precis som övriga hundar av molossertyp härstammar den troligen från tibetanska mastiffer som togs till Grekland på 400-talet f. Kr. och därifrån spreds till andra delar av Europa.
Vi vet att det levde molosser-hundar i Vautre på 1300-talet och dessa har förmodligen haft ett inflytande på rasen douge de bordeaux, men det är svårt att veta säkert.
I mitten av 1800-talet levde anfäderna till dagens douge de bordeaux i Akvitanien, en del av Frankrike vars regionshuvudstad är Bordeaux. Akvitanien ligger i sydvästra Frankrike, mellan Biscayabukten och bergskedjan Pyrenéerna.
Den första hundutställningen
Den första hundutställningen i Franrike ägde rum i Paris år 1863. Där visades douge de bordeaux upp under just det namnet, vilket bidrog till att befästa detta som rasens namn.
Den första officiella rasbeskrivningen
Den första officiella rasbeskrivningen för douge de bordeaux publicerades år 1896 som en del av Pierre Mégnins bok ”Le Douge de Bordaux”.
Ett annat viktigt steg för rasen inträffade år 1910 då J Kunstler publicerade ”Etude critique du Dogue de Bordaux”.
Drastisk minskning av rasen
Under första hälften av 1900-talet ändrades det franska samhället på många olika vis samtidigt som landet skakades av två världskrig. För många franska hundraser minskade antalet individer dramatiskt, och douge de bordeaux var inte något undantag. Efter andra världskrigets slut var rasen närapå utdöd, men på 1960-talet tog man tag i avelsarbetet igen och rasen började växa till sig.
1970-talet: Ny rasstandard
År 1971 publicerades en ny rasstandard för dogue de bordeaux, en standard som arbetats fram av Raymond Triquet i samarbete med veterinären Maruice Luquet.
2000-talet: Ny rasstandard
Nuvarande fransk rasstandard för dogue de bordeaux antogs år 2007. Den skapades gemensamt av Triquet, Sylviane Tompousky (ordförande i franska Douge de Bordeauxklubben) och Philippe Sérouil (en av klubbens ledamöter).